Tack mödrar, det gjorde ni bra!

Historisk – jag börjar inse att jag själv kan beskrivas så. Inte för att jag ändrat världen särskilt mycket under de 69 år jag levat utan för att världen ändrat sig – och mig. Många av de förändringar som varit till nytta för mig hade inte skett utan tidigare generationers engagerade kvinnor i kvinnorörelsen och i politiken. Om det påminns jag i en utmärkt pedagogisk folder framställd till jubileumsåret ”150 år med kvinnors tidskrifter ” som firas med seminarier och andra evenemang detta år, på initiativ av Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier. Anita Widén och Ingegerd Ekstam är upphovskvinnorna till den. Läs mer och beställ på www.fredikabremer.net

Det är 150 år sen Tidskrift för Hemmet började ges ut, Sveriges första kvinnotidskrift som senare kom att döpas om till Hertha efter Fredrika Bremers roman med samma namn - den kom ut 1856. Den tidiga kvinnorörelsen började formera sig. Här är några viktiga milstolpar under 1800-talets andra hälft och 1900-talets fyra första decennier innan jag själv gjorde entré:
1859 Tidskrift för Hemmet startas av Sophie Adlersparre
1863 Ogift kvinna blir automatiskt myndig vid 25 års ålder, fem år tidigare infördes reformen till hälften - då krävdes domslut i varje enskilt fall
1870 Kvinnor får rätt att studera medicin och att avlägga studentexamen
1873 Första kvinnliga universitetsstudenten. Kvinnor får avlägga akademisk examen, dock inte i juridik eller teologi. Samma år bildas föreningen för gift kvinnas äganderätt
1884 Myndighetsåldern för ogift kvinna sänks till 21 år. Fredrika-Bremer-Förbundet bildas. Första riksdagsdebatten hålls om kvinnlig rösträtt
1896 Ellen Key ger ut ”Missbrukad kvinnokraft”
1919 Rösträtt för kvinnor införs
1921 Gift kvinna blir myndig. Kvinnor får både rösta och kandidera i riksdagsvalet
1923 Behörighetslagen öppnar för kvinnor i statlig tjänst
1927 Statliga läroverk öppnas för kvinnor
1937 Lagen mot preventivmedel, införd 1910, upphävs
1939 Förbud mot att avskeda kvinnor från statlig tjänst vid giftermål, barnsbörd etc

Alla dessa förändringar för kvinnors frigörelse hade alltså skapat en något rättvisare samhälle när jag föddes i februari 1940. En del av dem har jag i min familj hört mer om än andra. Kvinnors rätt att studera medicin utnyttjade t ex min mormor på 1890-talet i Lund. Hon tog en med kand innan hon gifte sig och flyttade till Landskrona med min morfar med vilken hon sedan fick tio barn. Hennes titel blev borgmästarinna, kunde ha blivit doktor. När senare min mor tog studenten 1926, var hon en av få kvinnliga elever på gymnasiet i Landskrona. Det var ett kommunalt gymnasium, de statliga läroverken öppnade sina portar för flickor först ett år senare.
Fram till ett år innan jag föddes kunde som synes kvinnor få sparken när de förlovade sig, gifte sig eller födde barn. Några viktiga milstolpar som kommit under min egen livstid noterar jag:
1944 Homosexualitet avkriminaliseras
1947 Karin Koch blir första kvinnan i regeringen
1948 Allmänna barnbidrag införs
1954 Ulla Lindström blir vår första jämställdhetsminister (men det begreppet fanns ännu inte)
1958 Kvinnor får prästvigas
1960 Likalönsprincipen införs, dvs lika lön för lika arbete oavsett kön. Det var samma år som jag själv tog studenten vid Flickläroverket i Göteborg, ett av de statliga läroverken för flickor som var en direkt följd av lagen 1927
1961 Eva Moberg publicerar ”Kvinnans villkorliga frigivning”, ett inlägg i idédebatten som blir starten för könsrollsdebatten och den nya kvinnorörelsen. Det är i det debattinlägget som begreppet jämställdhet lanseras som ett ord för lika rättigheter mellan kvinnor och män (till skillnad från jämlikhet som handlar om att utjämna klasskillnader)
1964 P-piller introduceras
1965 Våldtäkt inom äktenskapet blir straffbart
1970 Grupp 8 bildas. Jämställdhet blir ett mål i läroplanen
1974 Särbeskattning införs. Detta har avgörande betydelse för gifta kvinnor som nu kan ta jobb utan att inkomsten äts upp i sambeskattning. En början till att avveckla fenomenet hemmafruar. Föräldraförsäkring kan delas lika, dvs pappaledighet blir möjlig, ett internationellt uppmärksammat fenomen
1975 Fri abort t o m 18:e graviditetsveckan
1979 Lag om jämställdhet i arbetslivet. JämO = Jämställdhetsombudsman inrättas som övervakande myndighet
1982 Kvinnomisshandel under allmänt åtal
1983 Alla yrken, även försvaret, öppna för kvinnor
1986 Första kvinnliga partiledaren, Karin Söder (c)
1994 Varannan damernas på s-valsedlar, registrerat partnerskap för homosexuella
1999 Förbud mot köp av sexuella tjänster
2003 Homosexuella par får prövas som adoptivföräldrar
2009 Diskrimineringslagen ersätter jämställdhetslagen, DO (Diskrimineringsombudmannen) tar över efter så väl JämO som HomO som fler ombudsmannainstitutioner

Att vilja se

Den 14 maj hade Agneta Pleijel en debattartikel i Svenska Dagbladets kulturdel som är det mest tankeväckande jag läst på länge. Inte anklagande men rannsakande på ett sätt som gör att man bär den med sig. Ett kort citat: "Vilket språk är landsförvisat? Medkänslans."
Läs hela artikeln på SvD:s webb: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2889851.svd

Vart tog flickläroverket vägen?

13 maj - på dagen 49 år sen jag tog studenten på Flickläroverket i Göteborg. Vart tog tiden vägen? Och Flickläroverket? Jo det är numera musikhögskola och heter Artisten (se bilden). Ligger mellan Götaplatsen och Näckrosdammen , nära till Stadsteatern och Konstmuseet med sina sju "gäspningar" och med Poseidon framför och till det fina konserthuset, Nils Einar Erikssons skapelse med underbar akustik. Där avlyssnade jag många konserter i min ungdom i sällskap med min musikälskande mor. Sedan jag tog studenten har också Stadsbiblioteket flyttat till Götaplatsen. Tidigare hette det Dicksonska folkbiblioteket, efter den invandrade mecenatfamiljen Dickson, och låg på Södra Allégatan nära Järntorget. Där var min far, Nils Genell, chef från 1932 fram till sin död 1955. Numera är det allaktivitetshus för pensionärer. Se vilken underbar jugendbyggnad det är på bilden nedan!

Detta var en gång Dicksonska biblioteket i Göteborg

James Roberts Dickson donerade pengar till biblioteket på villkor att "...biblioteket ska vara tillgängligt för hvarje ordentlig person, utan afseende å stånd eller förmögenhetsvillkor, som önskar deraf sig begagna, samt att, då dess inrättande egentligen afsett arbetareklassens och de mindre bemedlades nytta och nöje, ingen afgift, vare sig för läsning på stället eller för böckers utlånande, får under någon förevändning affordras, utan skall bibliotekets begagnande vara afgiftsfritt."

Måndag morgon

Det är måndag morgon - och mitt huvud känns så tungt? Minns ni Povels Gräsänkling blues? Måndag morgon för mig borde kunna vara en dag av njutning - jag får ligga kvar i sängen och läsa tidningar (DN, SvD och LT) och känna att jag, pensionerad sedan flera år, har rätt till det. Men inuti mig mal en liten röst som säger: "Varför är du inte i skolan? Nu blir det försen ankomst igen. Och du vet vad det leder till, B i ordning!" Försen ankomst var länge mitt trauma i livet - minns några år när jag jobbade på det stora förlaget på Sveavägen och man förväntades vara på plats kl 8:15. Jag kom med tunnelbanan från Hässelby till Rådmansgatans T-banestation men sällan i tid - skulle dessförinnan lämna barn på dagis och de var inte alltid så glada att bli lämnade. Så ofta kom jag iväg försent, smög mig sen runt knuten till riktiga ingången på Sveavägen 53, tog varuhissen upp, tassade förbi Allt om Mats redaktion där morgonmöte pågick och slank in i mitt rum när klockan närmade sig 9. Jag tror det var många som genomskådade mig.
Efter mina traumatiska tre år på Veckans Affärer där jag var föga ekonomikunnig reporter (det fanns fler orsaker till mina trauman) kom jag att gå i terapi och fick då den förlösande förklaringen till min vana att komma försent. Det var min protest mot vuxenvärlden, menade terapeuten. I övrigt hade jag varit en ganska exemplarisk flicka. Sen dess har jag aldrig kommit försent.
Det hindrar inte att jag vaknar på måndagmorgnarna med en obehagskänsla inuti mig: Nu kommer du försent igen!

Vi som gillar Södertälje

Idag har LT en artikel om ett bra initiativ. Robert Ivic, blivande anestesisjuksköterska, har startat en grupp på Facebook för oss som gillar Södertälje, som inte förnekar stans problem men som vill göra stan fortsatt bra och ännu bättre. Jättebra initiativ. Den som är med på Facebook hittar den på denna adress: http://www.facebook.com/group.php?gid=47727309082