Resignation -- nej tack

Idag fick jag en efterlängtad bok mig tillsänd, jag hämtade den hos ombudet, Robins tobakshörna i mitt eget kvarter. Där får jag alltid en trevlig pratstund med innehavarinnan som förhör sig om mina barn och barnbarn och om "våra döttrar i Afrika", de två tanzaniska flickor som min man och jag stödjer genom att betala deras skolgång. Betalningen sker via Western Union just hos Robins tobakshörna som därigenom får en bra inblick i vad deras kunder lägger pengar på. När frågade någonsin tjejerna på Ica, där numera postärenden sköts, hur det står till med mina närmaste? Och hur pengamottagarna har det? Jag gillar nyfikenheten/deltagandet.
Alltnog, boken som jag länge försökt få tag på har varit slut på förlaget men nu kom den: "Nu svänger sig sommaren kring sin axel", en bok om åldrande av Merete Mazzarella. Jag känner igen en del från föredraget som hon höll i Wendela Hebbes Hus den 8 november. Nu återupplivar jag både beska och upplivande sanningar om hur det är att bli gammal. Den här dikten av Solveig von Schoultz ur hennes sista diktsamling Molnskuggan (1996) gör mig speciellt uppmuntrad. Det är nitton år tills jag är i samma ålder som hon var när hon skrev den:

Jag kan inte tåla ordet vemod.
Jag vill sticka gaffeln i det
slänga det i slasken.
Det luktar vissna syrener
solnedgång och tårar
nåt har gått tillspillo
nån har givit upp.
Vemodet står stilla.
Det finns ord som rör sig.
Det finns Nej.

Den skrev Solveig von Schoultz när hon var 89 år!